provocation

Vinterdepression eller Seasonal Affective Disorder? Är det något som låter bekant? Att man ofta blir mer hängig, trött och allmänt grinig och deppig under vinterhalvåret. Varför är det så? Är det så att den mörka, kyliga och tunga perioden smittar av sig på våra känslor. Eller handlar det bara om inställning? Vi är inpräntade med att mörker och kyla ska vara något negativt. Men de förutfattade meningar vi har hindrar oss från att faktiskt se det ljus i denna årstid.

Tänk tvärt om för tusan! Det är inte hemskt med en svart himmel, lite regn nån gång, och en frusen mark. Detta höjer bara mysfaktorn lite extra och tillåter oss att missbruka stearinljus, kaffe, filtar, stora varma koftor och halsdukar! Vintern och allt som hör dit ger också en tid för lugn samvaro och en massa massa massa mys. Vägra vinterdeppa! Hahaha... Jag är för ovanlighetens skull jävligt lycklig, från att ha deppat i princip varje vinter de senaste åren. Tro mig, det är duunder! Hehe...