provocation

Ska jag vara helt ärlig, så vet jag inte vad jag vill längre. Klart jag vill försöka! Men varför märker man inte på mig att det inte står rätt till? Du betyder nog mer än vad jag förstår just nu. Är det något som gör att jag inte känner det jag kände förut? Varför stannar jag då kvar? Jo, för du är den jag tänker på mest hela tiden, och du är den som får mig att må så bra, som får mig att le av ett litet sms, som gör att jag känner mig trygg och speciell. Du är världens underbaraste människa. Och det var riktigt länge sen jag verkligen kände så för någon! Det tog sin tid att inse att jag verkligen gillar dig. Och nu när det har gått upp för mig, så skiter det sig. Jag vill försöka få det att fungera, men det känns som att vad jag än gör så blir det fel. Känns som att jag inte räcker till, som att jag måste passa upp hela tiden och tänka efter innan varje handling för att det ska duga. Alla säger åt mig att göra si, o göra så. Vad jag än gör blir någon besviken. Eller bryr dom sig ens...