feb. 12, 2010
Är inte snålhet bland det vidrigaste som existerar? Okej bortsett från pedofili, nekrofili (påtal om det, det kommer en historia om det med sen haha) och allt därtill. Ta vidrigaste med en nypa salt. Men typ, sjukt jävla avtändande och riktigt jävla oskönt.
Tänk att det finns sånna där typer som aldrig kan bjuda till. Det ska handla om varenda liten krona, varenda milliliter. Nej ingenting får gå i spillro, allt ska jag ha tillbaka, jag kan aldrig vara de minsta generös eller omtänksam, och när jag väl "offrar" mig lite nån gång, då är jag minnsan så jäääävla generös, men det kan självklart inte ungå en massa tjaffs därpå om hur mycket jag ska ha tillbaka. Varenda krona, eller varenda milliliter.
Hur orkar människor lägga ner en massa energi på att hålla koll på vem som lånade en femma för 3 månader sen? Eller vad är problemet med att ge bort en cigg till nån som inte har, utan att kräva en tillbaka nästa gång dom ses? Vad hände med "man tar, och man ger"?
Eftersom detta är något jag verkligen avskyr, så blir jag något så fruktansvärt illa berörd när någon påstår att jag är snål. Alla är vi verkligen inte perfekta, inte nånstans! Men jag är verkligen inte en att kallas snål. Och då syftar jag inte bara på snål i pengar-sammanhang. Snål av omtänksamhet framförallt. Som bara sånna här smågrejer; Fixar jag vin till mig själv, ja då frågar jag också alla andra om dom ska ha, för att vara säker på att ingen blir utan. Är jag bjuden nånstans, då försöker jag oftast fixa så att alla kan följa med, och erbjuder dem som inte ens frågat mig, bara för att ingen ska sitta hemma helt själv sen. Ska vi käka middag hos någon, och inte alla har tillräckligt med pengar, så gråter inte jag om jag behöver betala en liten summa mer än någon annan, och jag behöver inte alla gånger räkna med att få ersättning för det heller (det hade ju inte varit några problem om alla hade betalat 50, så det handlar inte om att man inte har pengarna, utan det är ju orättvist om en betalar 50 och resten 30, ojojoj, ORÄTTVIST)...
Nej men liksom det är bara sånnä där små skitgrejer som kommer per automatik. Eller som jag tycker ska göra det iaf! Är det så svårt för vissa att tänka steget längre än JAG JAG JAG MIG MIG MIG? Jag förstår verkligen inte...
Ska det vara så svårt att bjuda till lite extra nångång, utan att man själv kanske vinner på det just för stunden. "Hmm, om jag gör det, vad får jag då?"... Fan slappna av och lägg ner det där med att va så jävla pedantiska och rädda för att råka trampa över linjen-för-egotripp. "A men okej, du kan verkligen inte ta dig hem, så jag betalar din resa, men du får loooova att jag får tillbaka det imorgon!" Fine om det handlar om taxi från stan, vad som helst, men liksom en smsbiljett från station och hem på 16 spänn, whatever!
Sen är inte jag den som kanske alltid har pengar, och alltid kan bjuda alla på allting, och det är inte det jag menar med generositet och omtänksamhet heller. Men har jag möjligheten att hjälpa nån som behöver det, eller kanske inte ens behöver det, utan bara för att helt enkelt bjuda till ibland, så gör jag det, utan att på marginalen hålla koll på vem, vad, hur, när och varför.
Det kan jag absolut förlora på i längden, självklart. Men vad är viktigast då? Att du har en tia mer i veckan, eller att kunna känna att man faktiskt inte är den där jobbiga jäveln som alltid ska tjaffsa om allt, och det ska vara på marginalen.
Nej uscha uscha uscha, spy på snålhet. SPRIIID GLÄÄÄDJE! Höhö. (Ocj nej detta inlägg skulle inte gå ut på att jag skulle sitta och berätta hur duktig jag är, och hur värdelösa alla andra är. Men jag kan inte jämföra med så mycket annat än mina egna erfarenheter). Hej!
...Och för er som skrollade ner förbi texten och inte orkade läsa min 20 mil långa bok, bjuder jag på två härliga bilder. För jag är ju såååå GENERÖÖÖS! Och OOOMTÄÄNKSAM!!! Njuuut...
Ful dvärg #1
Ful dvärg #2
